Hittar ett inlägg på sociala medier om en dam som ska slänga femton ullfiltar. Jo det är visserligen sommar och varmt nu men varför ska du slägga alla ullfiltar undrar folk.
Det visar sig att vissa filtar som tillverkades under viss tid på vissa ställen är malmedelsbehandlade med otrevliga saker. Detta står oftast på en liten lapp som är fastsydd på filten. Det var ett försäljningsargument på den tiden. Köp vår fina dyra filt den är malsäker. Så här femtio sextio år senare när pläden gått i arv eller den är inhandlade som en nostalgipryl på en loppis så är det inte säkert att den där ursprungslappen sitter kvar. Vissa filtar känner man igen ändå och vet att det är en sån. Andra filtar kan vara billigare filtar som gjordes av andra företag för att likna det fina företagets filtar och kanske inte alls behandlade med den dyra malsäkerbehandlingen. För att vara på den säkra sidan ska hon nu lämna alla filtar som miljöavfall för destruktion på återvinningen.
Jag försöker ta reda på hur det förhåller sig. Det visar sig inte vara så lätt. Helt klart är att man under viss tid malmedelsäkrade filtar genom att doppa dem i DDT-lösning. DDT var i mitten av förra århudradet det nya som skulle frälsa världen, bland annat som skadedjursbekämping i jordbruket. 1948 gick nobelpriset i medecin till Paul Hermann Müller för hans upptäckter. Nu skulle malaria och andra insektburna sjukdommar utrotas. Tyvärr höll man på att av misstag även utrota vissa fåglar på kuppen. Det visar sig att det är fettlösligt och utsöndras därför inte så lätt utan samlas i kroppen. Ju högre upp i näringskedjan desto högre halt i kroppen. Dessutom så blev insekterna efter ett tag resistenta mot medlet så någon total utrotning blev det inte. riktigt vad det har för effekter på människan lyckas jag inte hitta. Man tror att det möjligen kan orsaka vissa problem bland annat minskad fertilitet.
Nästa frågar är då hur mycket av DDT finns kvar i filten idag? Lite utsöndras ju över tid. Halveringstid frågar någon i tråden. Vad jag läser mig till så är det siffror mellan 30 dagar och 30 år. Sen kan man fråga sig halvering från vilken ursprungsvärde. När jag läser om DDT och människan och det vi får i oss nämns det mest om vad vi äter. Fisk och kött. Som någon skriver så forskas det väldigt lite på de människor som idag sover under DDT-impregnerade myggnät eller i DDT-sprutade hus. Gjorde det det kunde man kanske få en uppfattning om hur farligt det är att sova med sin pläd i sängen. Jag tror att det största problemet var vid tillverkningen av filtarna. Folk som arbetade med att bada filtarna och ständigt utsattes för dessa vätskor. Var gjorde man av medlet är det var färdiganvänt? Jämför med kvicksilver i amalgam. Det inte farligt för dig att ha enstaka gamla plomber kvar.
Sen beror det kanske på hur man använder filtarna också. I mitt hem så låg de när jag var liten som dekorativa dyrbara smycken i möblerna. Först senare kom de att användas lite ibland. Jag har aldrig varit nån fan av dessa filtar då de är ganska stickiga och dessutom lite för för små för att vara riktigt räcka till att värma sig under. Nu har det gått ytterligare en generation eller två och jag läser på nätet om miljövänliga föräldrar som ratat den plastade frottén i barnen sängar och använt dessa gamla filtar istället bland annat för deras uppsugningsförmåga. Då har man kommit ganska långt från soffsmycket.
Det verkar som om den peson som är i färd att göra sig av med filtarna anskaffat dem för att göra om dem till andra föremål. Jag lyckas inte hitta tillbaka till inlägget så jag vet inte om det är hon eller någon annan som visar bilder men det finns tydligen förutom madrasskydds användning en stor marknad där plädar och filtar sys om till andra mer praktiska saker. Det jag såg bilder på var tofflor och handledsvärmare. Där kan jag tänka mig att det finns vissa problem. Dels utsätter du dig för damm från filtar när du klipper och syr i tyget. Dels återförsäljer du saker som inte längre har lappen med malsäker på och kunden vet inte om att den köper malmedelsimpregnerade saker. När det gäller tofflor så är det ju en helt annan nötning av filten än om du har den runt fötterna när du sitter still i en fåtölj.
Just nu är jag nöjd med att jag inte klippte sönder min pläd. Jag var en centimeter från att göra det nämligen och göra ett nytt överdrag till strykbrädan. Det fanns en sån där filt i mitt föräldrahem som låg i soffan. Sista tiden låg den som överdrag för att täcka den slitna soffklädseln. Den ligger kvar i soffan idag men soffa med filt har flyttat till ett nytt ställe. Då och då frågar husmor i huset där om vi inte vill ha tillbaka vår fina filt. Hon vet ju att det är en fin designfilt. Jag säger att den tillhör soffan och bor där. Den är nämligen för kort och för stickig för att jag ska kunna använda den till något vettigt och kommer den in huset så vet jag att jag kommer göra något användbart av den. Senare dök det mystiskt upp en filt till hemma. Först trodde jag att det var filten som blivit levererat hem till oss trots mina protester men sen insåg jag att det fanns två. Det är klart att vi har två. När jag började veckla ut den för att klippa sönder den så blev den stor, väldigt stor. Plötsligt insåg jag vad de där menat som skrivit om att de är så sköna och stora och rulla in sig i. En koll på nätet visade att filten tillverkats i fyra olika, inte två som jag trodde, färgställningar och i tre olika storlekar. Den fåniga plädstorleken som låg i soffan som aldrig riktigt räckte till och den här riktiga rejäla filten som fick vara kvar som filt. Nu undrar jag bara om den filt jag har under idag är malmedlebehandlad och om den är bättre eller sämre än nåt annat av det som jag skulle kunna använda istället.