Sommartid flyttar kvarterets handarbetsgrupp utomhus. Då kan vi bjuda in även de som “bara vill prata lite”. För trots att vi tagit bort vävstolar i stickrummet och fått ett bord till är vi numer ganska många som träffas för att sticka eller virka. Nu på våravslutning lånade vi det stora rummet när vi skulle äta för att vi inte skulle sitta i knät på varandra. Tyvärr är ljuset inte handarbetsvänligt i den lokalen men den funkar utmärkt för måndagsträffarna och hjärnjympan.
Det finns alltså möjlighet att träffas för den som bara vill prata men en del tycks gilla oss bättre, tros att överlappat i grupperna är ganska stort. Nåväl ute i Stamparken är utrymmet nästan obegränsat. Har man dessutom med sig sin egen sittmöbel i form av rullstol eller campingpall så är sittplats inget problem. En av de som brukar dyka upp är en dam som så länge jag känt henne varit rullstolsburen efter en stroke. Hon har bott här i området jättelänge och var förmodligen en i gänget långt innan mig. Nu tar hon sig inte ut själv utan hjälp. Hennes make hade in för sommaren (via någon av tanterna, vet inte vem) önskat att vi skulle ha träffarna torsdagar som är vår vanliga stickdagar istället för onsdagar som varit sommarstickningsdagar. För mig är ju onsdagar att föredra efter som jag alltid är trippelbokad på torsdag.
Det vara kanske inte bara den här önska från den “omtänksamme” äkta mannen som gjorde att vi bestämde torsdagar men jag kan medge att jag blivit lite besviken och irriterad på att tanten inte dykt upp nu när vi bytt dag för hennes (makes) skull. Sen insåg jag att de kanske inte blivit informerade om saken.