Nog borde jag veta bättre än att ge mig på ett mönster jag inte riktigt tror på. När det gäller symönster brukar jag stanna vid eller efter tillklippning när jag ser att det här funkar nog inte. Därav alla väskmönster och tygbitar som skulle ha blivit väskor men nu är hyllvärmare istället. När det gäller stickmönster är jag betydligt kaxigare. Kanske för att jag varit stickare längre än jag sytt och har mer erfarenhet. Kanske för att det är lättare att repa upp en stickning som blev fel än att oklippa ett tyg.
Jag startade med dessa jätteånga sockor till Rasmus trots att jag egentligen inte trodde på mönstret. Det var lite osäkert om jag skulle sticka sockorna jag inte trodde på eller vantmönstret som skulle behöva en översättning och en hel del anpassning för att passa till Rasmus. Jag provstickade nån slags hybridstickning där jag provade att öka maskor för vantar och provstickade en häl över 52 maskor. Inget gick så bra som jag ville men jag hittade Garnbollen och deras stickkurser och stickcaféer där man kan få hjälp.
Uppmuntrad av Garnbollen och av Rasmus som gärna vill ha snygga raggsockor så satte jag igång. Redan innan jag satte igång insåg jag att bild och text på mönstret inte riktigt samstämde när det gällde skaften. Det gjorde mig inget för jag hade i alla fall tänkt att sticka längre skaft.
Där började mina omräkningar. Var skulle jag börja vadminskningarna? Antag att texten gäller. Maskantalet är avpassat till att räcka runt ett herrben nånstans strax under knät. Nånstans på väg mot vristen bör man göra minskningar. Mönstret föreslog, en abrupt minskning. Jag höll inte med. Så såg inte de fina norska sockorna som jag sett ut. Där gjorde man intrikata gradvisa minskningar. Olyckligtvis delade jag med mig av denna kunskap till Rasmus så han ville naturligt ha sådan på sina sockor också. Det är inte så lätt att göra intrikata minskningar när man har 13 maskor att leka med.
Det tog en veckas funderingar för att lista ut hur det skulle göras. Även om det går att repa upp när det blir fel så är det inget som jag gillar att göra. Det var 65 maskor som skulle reduceras till 52 maskor över 22 varv på varje socka men på olika sätt på respektive socka.
Efter dessa minskningarna börjar jag nu närma mig det som redan från början var ett stort frågetecken. Nu måste jag snart lösa problemet med den häl jag inte tror på. I och med att jag gjort skaftminskningarna på ett annat sätt än i ursprungsmönstret måste jag också lista ur var på sockan jag skulle sticka hälen. Det var det där med symmetridjävulen i mig som ställer till besvär.
När jag arbetade med den här texten kom jag till stycket med de norska strumporna och då föll den polletten ner igen. Plötsligt, efter flera dagars funderingar var det självklart var på varvet hälen skulle placeras.
Sen var det där med att det var mycket fler maskor på ovansidan sockan. 30 maskor är ganska mycket mer än 22. Mitt häl försök med 26 maskor resulterade i något som skulle kunna bli en julstrumpa. Varför? Jag misstänkte att det kunde ha med resåren att göra men åtta maskor är ganska mycket. Efter ett par dygns djupa funderingar kom jag på den lysande idén att kolla på andra sockor av samma mönstertillverkare. Jag visste att det fanns barnsockor i ett liknade mönster för jag använde det som vägledning när jag stickade Caspers sockor för att få en hum om maskantal och fotlängd. När jag sökte så hittade jag damsockor i samma garn som Caspers sockor men samma modell som jag stickar till Rasmus. Det mönstret säger också fler maskor på ovansidan än undersidan. Andra sockor avsedda för samma garn men men i en annan modell säger det som min magkänsla säger mig, samma antal för översida och under sidan. Garnbollen hade alltså rätt i att om man tvivlar så kör efter mönstret i alla fall. Nån har provstickat och de har publicerat mönstret på nätet.
Nu återstår bara det sista finliret och funderandet med symmetridjävulen på axeln för att det ska se snyggt ut. Egentligen har jag tio centimeter skaft och nästan två hela hälar kvar att sticka innan jag behöver fundera på det problemet men det ligger och gnager redan nu.