När någon säger folkdräkt så tänker de flesta i på midsommar och Dalarna. Om jag frågar om det går bra att komma i folkdräkt är rätt säker på att människan jag frågar har en rimlig föreställning om hur jag kommer att se ut om jag dyker upp i folkdräkt. Därför är min folkdräkt en bra beteckning på dessa kläder. Jag kommer inte att sticka av bland folk som har vad de eller andra kallar folkdräkter.
Jag kom i kontakt med folkdräkter på sjuttiotalet när jag som tonåring dansade folkdans. Folkdräkt var då liksom nu de scenkläder man hade när man uppträdde med folkdansuppvisning. Folkdanslaget hade ett antal dräkter man fick låna eller hyra. Redan då föddes tanken på att skaffa en egen dräkt. Bland annat just för att det är så himla bekvämt att folkdräkt aldrig är fel oavsett tillfälle. Det blev aldrig av att jag skaffade någon egen då av olika anledningar.
En av de saker som gjorde att jag inte blev med egen folkdräkt när jag dansade folkdans var att inte visste vilken dräkt jag ville bära. Så länge man kör på hyrd eller lånad dräkt går det ju bra med vilken dräkt som helst. Den dan när man står där i sin egen ägandes förväntas man inte bara kunna svar på var dräkten är ifrån utan även redogöra för sin egen relation till orten ifråga. Att säga att man har den dräkt man har för man tycker att just den folkdräkten är snyggast är inget som går hem hos en del snarstuckna dräktivrare. Född uppvuxen och bosatt i Stockholm var dräktvalet lite ansträngt så att säga. Det var inte så att det fanns en Hagsätradräkten direkt. Det som fanns att välja på var Sorundadräkten men det kändes lite löjligt att ha den när jag inte ens visste var Sorunda ligger. Att leta sig bakåt till rötterna där mamma och pappa kom ifrån för att hitta en lämplig dräkt var inte heller det lättaste. Det fanns ju en dräkt som egentligen var självskriven, Ransätersdräkten. Problemet var att den var ganska nyframtagen då. Att lägga ner tid och pengar på att sy en dräkt och sen få höra av amatördräktologen att det är ingen riktig folkdräkt var inget jag kände att jag hade lust med. Nog så ofta kommer denna kommentar inte spontat för att de känner igen dräkten eller ens när man talar om vilken dräkt det är utan vid andra mötet då de gått hem och kollat upp i boken och läst på. Det är ingen riktig folkdräkt för den rekonstruerad (lite finare i deras värld) eller komponerad.
Trettio år senare kom jag äntligen till skott. Lite kaxigare men fortfarande med drömmen om att äga en egen folkdräkt var jag beredd att möta Dräpo (dräktpolisen) i full mundering. Jag är är från Stockholm jag är Stockholmare i själ och hjärta varför skulle jag ha en dräkt från nånannanstans. Till Stockholms 750-års jubileum anordnades en massa jippon. Bland annat hade ABF en kurs i historiskt dräktsömnad. Dit anmälde jag mig och sa att jag vill ha en utstyrsel så som jag skulle kunnat vara klädd om jag bodde i Stockholm för ungefär två hundra år sen, givet ungefär samma ålder och social status. Där fick jag hjälp att ta fram det som idag är i min folkdräkt.
Viss kunskap om folkdräkter hade jag ju sen folkdanstiden. Under kursen läste jag på mer. Jag besökte även Nordiska museet i Stockholm och Dalarnas museum i Falun för att titta på hela dräkter och dräktdetaljer. Om man har kunskap kan man ta genvägar. Jag visste ju vad jag ville uppnå. En utstyrsel som ser ut som en kvinna kunde tänkas vara klädd för några sekel sen. Det betyder inte att kläderna måste var tillverkade av det material som användes då. Kläderna behöver inte heller nödvändigtvis tillverkas och skötas om på det sättet de gjordes då. Symaskin och tvättmaskin är praktiska saker. Därför har jag en dräkt som vid behov kan tvättas i tvättmaskin vilket gör att jag använder den ganska ofta. Det ska ju inte vara så att jag drar mig för att använda min dräkt när jag nu äntligen har den.
Fördelen med att ha en egenkomponerad dräkt är att det är jag som bestämmer när jag ska ha vilka delar. Är det kallt kan jag ta min yllekappa. Är det varmt kan jag skippa huvudbonad och sjal. Då och då kommer medlemmar ur Dräpo och påpekar saker. Det roliga är att de sällan påpekar de saker som av praktiska skäl är lite anakronistiska. Däremot har jag fått synpunkter på detaljer som är väldigt tidstypiskt rätt.