Eller konsten att jaga bort sina kunder.
Egentligen är han bara grädden på moset, den ohövlige expediten på Åhlens. efter ett SL-center som stänger och låser dörren framför näsan på mig och nästa SLcenter som har en bänk som inte tål att sitta på och som förklarar att det inte går att flytta över fritidsbiljetten jag köper idag till nästa SLkort som barnet kommer att få nästa termin i skolan.
Orsaken till att vi är på Åhlens och jagar fleecetröja till att börja med är redan det en korkad historia. Sonen ska nämligen ha friluftsdag och laga mat i skogen med skolan. Skolan har haft tre terminens tre friluftsdagar förlagda till de senaste tre veckorna. Mycket lämpligt att lägga dem i oktober. Speciellt med tanke på att det ska vara uppmuntrande och fostrande och lära barnen att tycka om att vara ute. Speciellt med tanke på att barnen är i övre tonåren och helst sitter framför datorn. Då är det jättebra att släpa ut dem i kalla ruggiga senoktober istället för i september när det kan vara skönt att vara ute i skogen.
Jo, jag kan förstå skolans perspektiv. Att de vill lära ungdomarna att det kan vara ok att vara ute så här års. De har tydligen gått igenom lämpliga kläder att ha på sig i skogen och sonen kommer på redan måndag eftermiddag att han inte har någon fleece att sätta på sig onsdag morgon. Det är bara ett litet problem eller tre. Sonen kommer på det här när vi står i ytterdörren för att skynda oss ut för att fixa det fritidskort som gäller kollektivtrafiken har gått ut. Skynda oss ut för att mamma Katarina är seg och inte alls i form för att gå ut alls. Ställen för att fixa SLkort och ställen för att handla ungdomskläder ligger åt två helt olika håll. Barnet ska dessutom inte med tillbaka utan till sitt andra (första/primära) hem efteråt så jag kan inte prova diverse tänkbara plagg som kanske finns hemma när vi kommer tillbaka.
Klocka är ganska sent men långt ifrån stängningsdax när vi kommer fram till det stora varuhuset. Min resonemang går i tankar om att oavsett om det nu var långkalsonger, vantar eller en fleeströja som behövs så borde det finnas där. Vi åker rulltrappa genom tre våningar klädavdelning. Två verkar vara för damer. “Tjejer har mer obekväma kläder än killar” förklarar killarna för mig. Att även herrar har obekväma kläder inser jag när vi nått rätt våning och passerar rader av slipsar. När kostym och skjortträsket aldrig tar slut på denna våning spanar Rasmus in att vi nog borde åka ner en våning i alla fall till det som vi på vägen upp avfärdade som bara damkläder. Jag är tveksam och blir inte riktigt övertygad eftersom det på en stor skylt sitter en stiliserad bild av en kvinna. Det står visserligen en manlig skyltdocka bland de kvinliga vilket jag påpekar men säger något skämtsamt om att med tanke på bilden så verkar det här nog mest vara damtoalett. Bilden ger mig i alla fall en idé om vad jag ska leta efter. Finns det en bild på en toalettdam som tydligen betyder damkläder så borde det finnas en bild på en toalettherre som betyder herrkläder. (Alla toaletter är könsneutrala numer så det måste skapas ett nytt behov för alla dessa könsspecifika skyltar. Jag har sett dem vid trappor och hissar hittills)
“Är det en toalett du vill ha finns det där” säger någon en bit bort. Eftersom jag står och tittar i taket ser jag inte personen och vet inte om det är riktat till mig eller inte. Jag vet alltså inte riktigt vem jag ska prata med men förklarar att. Nej, jag vill inte ha en toalett, jag vill ha en fleecetröja. en herre i grå kläder som inte på något uppenbart sätt ser personalaktig ut svara. “Nej, det har vi inte, du får gå till en sportaffär. här har vi bara märkeskläder.” Sen tillägger han “eller du kan ju höra efter på barnavdelningen.”
Expeditens första uttalande blir i min hjärna om tolkat till. Nej, ni tillhör inte vår målgrupp. Vi vill inte ha er som kunder. Jag bestämmer mig genast för att sonens nästa par 900-kronors märkesjeans kommer inte att inhandlas där. Expeditens andra uttalande får mig att bli full i skratt. Han har tydligen fattat att vi är ett sällskap men vem av oss tror han kan ha kläder från barnavdelningen? Martin som är en bit över 1,70 eller Rasmus med sina 1,90 eller jag som visserligen kommer upp i knapp 1,70 men på bredden drar storlek liten elefant. Vi vänder alltså och går därifrån. Rasmus nyper i en tänkbar tröja som i mina ögon påminner om pappas gamla tröja som ligger kvar hemma i garderoben för att jag inte haft hjärta att slänga den. Det är bara det att pappas gamla tröja efter tjugo år användning är mindre noppig och sladdrig än den som Rasmus tittar på.
Hade expediten haft lite service anda hade han fått lära sig att fleecetröja inte nödvändigtvis betyder en tröja av just fleece. Yngsta sonen och Stora L och lilla l säger fleecetröja eller bara fleece om det som mina stora grabbar kallade tjocktröja och jag kallar ylletröja. (Ett tag hette de HellyHansen efter det kända fiberpälsmärket oavsett om det var just en sådan eller inte.) Det vill säga det extraplagg du tar på dig mellan jackan och andra kläder när det är kyligt ute. lilla l säger alltså fleece om den handstickade tröja hennes farmor gjort åt henne på samma sätt som jag kan kalla min tröja i fleecetyg för ylletröja.
Naturligtvis slutade det hela med att sonen trots allt följde med hem till oss samt att jag glömde tvinga honom att prova diverse tänkbara tröjor.