Det har både fördelar och nackdelar med att få med sig ätteläggarna in i garnboden. Den här gången fick jag med mig både barn och barnbarn som dök i samma garnkorg som jag gjorde. Fördelen är att de noga talar om vad de vill ha och i vilket garn. Nackdelen är att ingen av dem stickar och inte kan förutse resultatet. Noga räknat så kan inte jag heller förutse men jag har i alla fall en aning om slutresultatet
Förra året svor jag åt sonen när han nöp i ett garn han gillade. Det var ett sånt där garn, något tjockare än sytråd, som krävde väldigt smala stickor och tar en evighet att sticka i. Man kan ju ta dubbelt garn som är så modernt nuförtiden men det är inte heller ett roligt sätt att sticka på. Till slut enades vi om ett lite tjockare garn men betydligt tunnare än det han förra mössa var stickad i. Jag svor en gång till för mig själv när han sen när han klagade på att mössan blev tunnare än den gamla. Jag borde ha sagt det till honom innan, inte bara tänkt det för mig själv. Den här gången frågade han om inte eventuella sockor blir hala men jag försäkrade att det kan man lösa med halksocksfärg.
Den här gången dök han precis som jag i korgen med just den kvaliteten hans mössa är i. Som farbror gör, så gör brorsbarnet så han var också där och nöp. Eftersom sonen nu vet hur hans mössa är och barnbarnet nyss fått vantar i liknade tjocklek så lät jag dem hållas. Tillsammans med butiksföreståndaren lyckades de hälla ut alla nystan. Det var hon som hällde. Hon berättade för mig att den sorten innehåll så många meter och den sorten så många meter och jag lyssnade inte. Jag hade ju stickat i garnet förr och “visste” ju att det mjuka garnet var i små nystan och är stickor 3,25. Det stickigare garnet är i större bollar och är avsett för tunnare stickor. Här var det bara små bollar och alla var mjuka.
Det var hon som hällde.
Efter mycket plockade enades de om ett garn och vilken sorts plagg de ville ha. Sonen frågade försiktigt om sex nystan skulle räcka till två par sockor. Jag försäkrade honom att så var fallet och var glad att de inte ville ha varsin tröja. Riktigt vad jag skulle med de övriga fjorton nystan i olika färger är lite oklart.
I bilen på väg därifrån satt jag plockade med nystanen. Det vansinnigt svårt att se vilka nystan som är av samma färg och vilka som är av olika färg efter som de skiftar så mycket. Speciellt efter att man plockat bort den där lilla etiketten som talar om det. Nu insåg jag att jag inte alls fått så många Sandcafé som jag trodde och att de övriga ljusa alla var nog Taupunkt fast en del var rosa och en del gröna. Tillräckligt med Wärmerbild hade jag i alla fall.
En annan sak jag bör titta efter innan jag stickar är hur man tvättar det färdigstickade. Jag har visserligen stickad fyra plagg i garnet men bara ett par handledsvärmare är kvar i min ägo och de har jag inte tvättat. Till min glädje och förvåning tycktes det gå att köra det färdigstickade i tvättmaskinen.
Men vänta här nu. Jag började granska etiketten lite noggrannare. Stickor 2-3. Jag hade avfärdat det där olika siffrorna i Editon 3 och Edtion 6 som olika årgångar. Jag hade ju Editon 3 sen förut och etiketterna på de nystan jag köpt tidigare hade visserligen lite olika utseende på sin etiketter men det var alla i samma tjocklek. Långsamt började det gå upp vad hon sagt om tretrådigt och sextrådigt. Det blev inte begripligare för att det sextrådiga var det som hette nått med 3 och det tretrådiga något med 6. Hade jag verkligen lovat att sticka något med stickor 2,5 både till sonen och barnbarnet.
Jag hade trots att jag lyckas styra dem till den garnkorg med det av mig fördragna garnet lyckas sticka in mig i ett hörn.