Jag var som vanligt lite sen ut till stickträffen. På vägen dit mötte jag en av tanterna som jag inte sett för början i förra sommaren. Undrar när det är stickträff igen? säger hon. Men sitter de inte där? undrar jag som vet att jag är sen och alla borde redan var på plats. Nej hon har inte sett några sticktanter och sen går hon på om att det vore trevligt att träffas och sticka men sommarvärmen gör att att det kanske inte är så lockade att sticka yllesockor. Jag säger att jag i alla fall ska ta en tur och titta om jag hittar några sticktanter annars sätter jag mig för mig själv och stickar. Vi säger hej och jag går mot bänken i parken där vi brukar sitta och sticka. Där är fullt med sticktanter. Jag räknar till 7 tanter, visserligen bara tre som stickar när jag kommer, en fjärde håller på att repa upp blommor hon broderat på en filt.

Jag frågar om de sett den tant som jag mötte. Nej de har inte sett henne. Någon hade prata med henne i telefon dagen innan men sett henne hade de inte gjort. Att den tanten jag mötte inte sett något är väl en sak men någon av de sju borde ju ha sett henne om hon gått förbi. Alla är väl inte så förtjusta i henne men de brukar ju ha hyfs nog ändå att att ropa hej till folk som går förbi och de är väldigt inkluderande.

Jag gjorde i alla fall vad jag kunde för att inkludera henne och var ganska glad att jag slapp hennes raljerade just den här dan.