Innan vi åker iväg till Västerås för en Swconhelg sprider jag ut mina stickningar i sängen för att välja vilken jag ska ta med mig. Den gröna tågochmötesstickningen som nu kommit ungefär lika långt som den röda men som är oskiftad. Den röda sockstickningen som är skiftad men som sitter på en tveksam sticka. Den brandgula som det är lite kvar på och som behöver mätats lite nu och då och som kanske tar slut innan helgen är slut. Den blå mössan som är en typiskt kongresstickning men i ett annat garn än det jag brukar sticka. Sjalenstickningen och vantstickningen är inte ens att tänka på att ta med de är för mycket räkna och läsa.

Om den blå mössan vore i det vanliga garnet så hade jag inte tvekat alls att ta den. Tar garnet slut kan jag alltid lägga upp för en ny mössa för det behövs alltid minst två. Nu är det ett ullgarn som har en tendes att bli varmt och svettigt så som endastickning går den bort. De brandgula sockorna är det för lite kvar på och för mycket krångel med för att de ska få få följa med. (De kommer aldrig att bli klara för det är alltid för lite kvar för att ta med och jag stickar aldrig hemma.) Kvar är då de röda och de gröna skaften.

Det är jämt skägg mellan de båda sockstickningarna. Det som i slutänden avgör är att den röda är skiftad och att nystanen är mindre och därmed är både vikt och volym mindre. Jag har ju hittals inte hunnit så långt på den gröna så den röda måste ju räcka även om jag inte tar med mig extranystanet. Den sitter visserligen på den där stickan som kanske har en tendes att gänga ur men det gör den den stickan den göra sitter på också. Jag resonerar som så att om det går åt pipan så finns det säkert garnaffärer i Västerås.

Nu visar det sig att vårt hotell och kongresslokelen ligger en bit från själva stadkärnan så det är mest olika kulturyttringar runtomkring. Lyckligtvis ligger kongresslokal och hotell väldigt nära varandra så vi slipper åka buss som en del gör men å andra sidan blir det inte så mycket titta på stan. (Trodde jag det med program från 10 till 22?) Så där sitter jag och stickar i halvmörkret och ökar en maska i var sida vartannat varv på hälen och resårstickning på ovansidan.

Ganska snabbt inser jag att här blir det mycket stickat. Fast jag får en maska mer för varje varv så växter stickningen ganska snabbt. Kommer garnet att räcka?

Ett tag tror jag att jag gett mig ut på för djup vatten med mörk stickning i halvmörkt rum och ökningar. Jag får det inte att stämma och tror att jag måste repa upp ett par varv. Det skulle ju göra att stickningen räcker längre med repa upp är aldrig kul. Lyckligtvis ligger felet i att min markeringstråd ligger fel. De bästa felen är de där man stickat rätt men räknat fel.

Snart har jag alltså ökat till mina 2*x-2 och ska börja med minskningarna. Inte sjutton har jag tagit med mig någon beskrivning på det. Jag trodde nog inte att jag skulle komma så långt och inte att jag skulle ge mig på det där i halvmörkret. Eventuellt trodde jag att jag nu efter fyra par sockor kan mönstret. Maken som släpat med sig datorn googlar fram möstret i en paus i programmet så jag kan titta lite på det. Eftersom vi ska på olika programpunkter så hinner jag bara slänga en hastig blick och bestämmer mig sen för hur det nog är tänkt. Så jag och min stickning drar iväg in i halvmörkret igen.

Antingen är det mörkret eller så har jag verkligen efter fyra par sockor lär mig hur man stickar två aviga maskor tillsammans vridet i bakre maskbågen. Inte en enda gång upplever jag att maskan ligger åt fel håll…

Efter hälarna är vända så är det bara att köra på som vanligt. Ja jo, man ska komma ihåg att minska de där sista gångerna också. Jag struntar i den där specialmiskningen som föreslås i mönstret och går på mina vänners uppmuntarande men vem tittar på sånt. Jag har fortfarnde inte heller lyckas lista ut om den där specialmisningen är bara en gång på en sida eller om den är flera gånger på båda sidor.

Nu minskar garnet ännu snabbare. Fulla varv utan krångligheter. du får sticka långsammare säger mina vänner när jag bekymmrat glor på nystante. Annars brukar vi som stickar köra med att man måste sticka snabbare så man hinner färdigt innan garnet tar slut. Men jag kommer också ihåg från det att jag stickade den svarta halsduken att det kan vara mer kvar i ett nystan än det ser ut. så jag tänker att det är nog mer kvara än vad jag tror.

Lite drar jag nog ner på sticktakten. Vi försöker jaga garn mellan kongressen och efterfest. Jag hittar massor av garn men inte just den sorten.

Om jag inte kommit av mig på vägen hem och börjat diskutera plaståtervinning av allt här i världen så hade mitt garn tagit slut. Jag kommer hem med två meter garn till godo. Jag tror när jag skriver det här att det räcker till ett varv till. Det är så lite kvar att det ger inget utslag när jag lägger det på vågen. Kvar i det andra nystant är 11 gram. Nu är frågan om det kommer att räcka.