Tygbittar.krats.se

Vad tar man på sig för tröja när man går första gången till en tröjstickningskurs? Min dygnsrytm och mitt humör är inte i bästa form just nu. Jag ligger efter med tvätten och vill inte gå ut med nytvättat hår när det är minusgrader ute för då blir det istappar i frisyren. Jag funderar på om jag kan skylla på miljövänlighet när jag kommer dit oduschad och med skitiga kläder.

Mina egenstickade tröjor har tagit slut. Jag slutade ju sticka tröjor när fleecetröjorna kom och jag hittade ett enklare alternativ än att sticka själv. Helly hansen-tröjorna fick jag aldrig att fungera men fleecetröjor fungerar utmärkt av nån underlig anledning. Jag tycker att de borde vara samma sak men uppenbarligen inte. Tyvärr har jag slängt de sista fiberpälsplaggen så jag kan inte kolla vad det stod på tvättlappen. Om det nu fanns nån tvättlapp kvar i dem och om den efter 100 tvättar fortfarande var läslig.

Trots att jag förbereder ett försvarstal för min fleecetröja avstår jag från den just idag. Jag väljer en medelväg med att faktiskt duscha för det är nån plusgrad ute men sätter på mig förra veckans kläder. Jag väljer helt enkelt min trygghetströja och för att den ska synas tar jag en luvtröja med dragkedja.

Det är lite samma jidder nu som sist med PLAST. Nå spär på med lite snack om klor också. Men sen händer det som jag jag väntat på. Efter att ha snacka om det farliga superwashgarnet som är så miljöovänligt så säger fröken till butiksföreståndaren som ska försöka trassla sig hem kommunalt: Varför skaffar ni er inte två bilar? Men vänta här nu. Arkrylgarnet som var plast som var så farligt och sockgarnet som innehöll lite nylon eller akryl eller polyamid och var lite behandlat för att kunna åka tvättmaskin var ju jättefarligt . Sen så uppmuntrar du plötsligt din väninna som delar dina idéer om de farliga garnerna att skaffa en bil till., förutom den som familjen uppenbarligen redan har.

Likaså verkar inte plasten i kabeln på rundstickan bekymra ullfolket heller. Det är visserligen en plastbit man använder gång på gång och inte en engångsartikel. Stickfröken berättar att hon har ett begränsat antal kablar och stickor men det låter mer som det beror att det är hennes sätt att begränsa mängden pågående arbeten än en medveten mijöstrategi. Det dock inget som hindrar att det kan vara båda. Jag inser också det miljövänliga i att ha dessa utbytbara kit istället för en av varje i alla olika storlekar och längder. Det förutsätter dock att man inte tillhör den skara som jag gör som gängar av stickan från kabeln när man stickar. Det märkliga är att det bara händer ibland. Däremot tvivlar jag på att det på något sätt skulle finnas ett “lås” inne i stickan som man triggar med den där pinnen. Jag ser bara pinnen som en hävarm som gör att man får lite bättre grep och styrka när man gängar fast stickan. Så nu blev jag lite nyfiken att kolla lite mer på stickorna och gängorna beter sig. Eftersom jag fått fel tid i första omgången och folket hade suttit och väntat på mig en kvart så hade jag inte tid att göra det just där och då så det fick anstå. Jag har ju min avbruta som jag kan disikera lite mer här hemma vid tillfälle.

Jag tror inte att jag sa alltför många dumheter under kvällen. Kursen i sig är väl värd pengarna redan nu. Jag sa som det var, att jag var en falsk nybörjare och att det har ändrat sig så mycket i stickvärlden på 25 år. Det var mycket tips och tricks som även en van stickare hade nytta av. Både sånt som ingick i kursen och sånt som sas på sidan om i i bisats till nånting annat. Sen får jag använda mitt skeptiska sunda förnuft när det gäller vissa saker. Det gäller ju att samla ny information och använda sig av det som man tycker är vettigt och strunta i resten.