Tygbittar.krats.se

Dagens fråga är: När når en disktrasa verkshöjd?

Jag leker hipster och stickar disktrasor. Som vanligt när jag stickar vill jag ha ett lagom intrikat mönster som är roligt men inte krångligt att sticka. Dum som jag var gick jag till min gamla vanliga garnaffär och inte till min nyupptäckta för inhandlade av garn och mönster. Mest för att min gamla vanliga garnaffär ligger mer längs allfarvägarna jag begagnar. Det är så lätt att smita in mellan tunnelbana och sushihak när jag ändå är i närheten. Efteråt insåg jag att jag skulle tagit mig tid att åka ut i förorten på andra sidan och besökt min nya garnhökare.

Gamla garnaffären i stan är inte lika hipster som många av deras kunder. När jag frågade om mönster på disktrasa sa de Eh, Öh? Har vi det? Om vi stickar disktrasor så stickar vi nog bara rätstickning. Jo, alltså rätstickning är nog enkelt att sticka och då kan jag sitta och tänka på annat. Det är därför jag rätstickar på kongresser men snygga intrikata mönster blir det inte. Det blir något som liknar det du åstadkom i syslöjden i forntiden. Nu var det så att jag tänkte ge bort disktrasorna i julklapp och tänkte att de skulle se lite mer avancerade ut än det som mottagaren själv åstadkom i slöjden.

Det blev istället två turer till Garnbollen också. Först en för att köpa garn och hem och provsticka och sen en för att få feedback från personalen och deltagarna i stickcaféet. Jag som skulle köpa garn och sticka för att ville komma undan med en billig julklapp. Jag borde ha lärt mig det blir aldrig billigare att köpa garn och sticka själv.

Första besöket på Garnbollen var lite av ett antiklimax. När jag hade stickat halva disktrasan i det garn jag köpt på Ljungqvist upptäckte jag att det stod fintvätt 40 grader på nystanet, dvs tvättråd av typen visa plagget för tvättmaskinen. Det är inte vad man vill ha som tvättråd på den disktrasa. Nu kändes det som väldigt undermärkt. Det är klart att om man lagt ner pengar och tid på att sticka en kofta i det härliga bambuviskosgarnet så kanske den inte blir sig riktigt lik om man kör den å 60 grader och torktumlar. Jag insåg att ett besök på Ljungqvist bara skulle resultera i “gör som det står på banderollen” så jag åkte ut till Garnbollen. De hade naturligtvis inte just det garnet men väl tre andra garn samt en tjej som stickar disktrasor och som använder sina stickade disktrasor. Hon pekade på tre olika garner och sa de här använder jag. Dessutom sa de tvärt emot vad de andra sa om stickfasthet. Så där stod jag förvirrad. Hon skrev ut ett enkelt mönster åt mig under tiden som jag spionerade runt på saker de har uppstickat i butiken. Det är ju det som är fördelen med att gå till en fysiskt butik man kan ta och känna på garnet man kan se och känna på uppstickade plagg. När jag kom fram till kassan hade hon skrivit ut ett mönster som bestod av; lägg upp 45 maskor, sticka slätstickning i lagom längd, maska av. Naturligtvis i ett garn som de inte hade inne.

De här garnaffären är ett inlämningställe för hjälpstickan eller nånannan liknade stickorganisation. Det gör att det ofta står en stor kartong med stickade saker som är stickade av andra människor i garn som kanske inte finns i affären men det är ju inget som hindrar oss kunder från att hämta inspiration hur den högen också. Vilket jag alltså gjorde. Det låg nån liten stickad fyrkant i den där lådan i ett okänt garn. Om det skulle föreställa en disktrasa eller tvättlappp eller mycket liten filt är okänt. Grejen var att den hade mönstret som jag var ute efter intrikat men lättstickat. Expediten hintade om att, har du en mobil kan du ju fota av den.

Det kändes ok att dra upp kameran och fota av tvättlappen då när det var affären själv som tipsade. Ibland smyger jag upp kameran inne i affärer för att spara en bra idé. Andra gånger försöker jag skriva ner eller rita av det jag ser eller har sett. Det är långt ifrån alla idéer som blir till verklighet och de jag förverkligar får alltid en egen tvist. Det är ju det som är grejen med att göra sin egen för mig. Jag får den som jag vill ha den.

Jag tillbringade tisdag kväll på krogen i glada vänner sällskap samtidigt som jag medelst reverse engineering försökte sticka en disktrasa utifrån bilder tagna med en mobilkamera. Mönstret var lite för intrikat och för nytt för att det skulle lämpa sig för krogstickning och garnet var lite för mörk för krogljus men nöden har ingen lag såhär i juletider.

Onsdag kväll var jag tillbaka i garnaffären på stickcafé med min något sladdriga disktrasa, Katarina stickar i bomullsblandning som inte uppför sig som ull blandning eller akryl, och min disktrasa mer åt riddarrustningshållet, när Katarina har dubbelkompenserat. Det är lättare att få feedback från andra när man har något att visa upp. De andra höll med mig, ja den var åt det kompakta hållet till men det funkar och och nej den var inte för gles det blir bra.

Jag pratade om mitt sorgebarn sockorna som jag nu ägnat snart en vecka åt att försöka räkna ut hur jag ska sticka minskningarna på. Det var ju de som gjorde att jag hittade till stickcaféet i första svängen. En av tanterna på stickcaféet är ur det gamla gardet så hon ville se för att hjälpa till och trodde att det var sockorna jag stickade på. Jag förklarade att sockorna var hemma på fundering och att jag just nu stickade på en disktrasa. Hon frågade mig om det var en något namn. Jag sa va och sen sa jag jag vet inte och försökte förklara att jag sett en stickad lapp i affären dagen innan. Hon framhärdade att det visst var en och så namnet igen. Jag var väl lite trög för jag fattade inte om det var namnet på själva stickmönstret eller modellen på disktrasa som hon åsyftade. Det visade sig att namnet var namnet på en blogg. Även om tanten är av det gamla gardet så hänger hon med sin tid och fiskade upp sin mobiltelefon och surfade galant in på bloggen och visade mig. Här sa hon, de har kört månadens disktrasa hela året det där ser ut att var en av dem. En av tjejerna hade till och med en del av mönstren med sig utskriva så jag kunde titta på. Jag hittade dock inte mitt mönster.

När jag kom hem kollade jag upp sidan och några av mönstren. Det finns en liten text nederst på mönstren: Mönstret får endast användas för privat bruk. Den är inte helt oviktig i den här sammanhanget. Företaget som lägger upp mönstren gratis på sin blogg gör ju de i hopp om att kunderna ska få inspiration och köpa garnet från dem. De säljer även färdiga trasor i sin butik och får sin utkomst från det.

Som piratpartist och efter att ha jobbat hos en kompis som är egen företagare så har jag en lite aning om upphovsrätt och momsregler och sånt. En annan kompis som driver eget företag har järnkoll och brukar då och då på sociala medier dela med sig av sin kunskap. När jag skulle skriva det här inlägget och skulle ta reda på hur man stavade till verkshöjd lärde jag mig ytterligare saker.

De flesta textilbloggare är precis som jag glada amatörer. Jag har ingen endast för privat bruk på mina egna mönster. Jag tillverkar ingenting för avsalu för folk är sällan beredda att betalar vad det skulle kosta. Då ger jag heller bort mina alster i present till folk. Vill du förfärdiga något till försäljning från de mönster som finns på min sida går det bra, då de antigen är mina egna mönster eller företagsmönster utan förbehåll.

Vissa saker jag syr eller stickar är dock förfärdigade från köpemönster. Där försöker jag att inte avslöja för mycket. Jag kanske inte fotar ur alla vinklar eller alla små detaljer. Däremot brukar jag försöka tala om var mönstret kommer ifrån och om det är möjligt länka till dem jag köpt mönstret av. Sen har alltid dessa projekt en egen tvist av mig i alla fall. Antigen för att jag inte klarar av deras komplicerad saker och gör förenklingar eller för att jag helt inte klarar av deras fusk eller sy flr hand moment.

Så hur gick det då med min disktrasa och verkshöjden. Ja mönstret jag stickar är ju i princip en variant av de mönster jag stickar min filt i. Ett mönster som jag konstruerat själv. När jag var tillbaka i garnaffären konstaterade jag att jag sticka fem varv istället för fyra som det nog var på förlagan. Kanske men jag vet inte. Jag har tittat på bilderna på den där bloggen men in läst deras mönster på de två som ser ut ungefär som min. Jag tänker inte göra det heller förrän jag postat mönstret på min variant här på tygbittar. Jag vet ju inte heller om den som stickat den ruta jag såg hämtat mönstret eller inspirationen från just den bloggen eller bara hittat på själv och kommit på samma mönster.