Tygbittar.krats.se

Jag är inte riktigt övertygad om att det där med att sticka spiralsockor är så mycket enklare än vanliga sockor stickade uppifrån och ner med häl.

För en månad sen la jag upp och började sticka en spiralsocka i storlek okänd. Enligt alla skulle det vara så enkelt. Man slipper sticka häl och tänka på om det blir rätt storlek. Eftersom barnet jag lovat sticka åt växer ungefär en decimeter mellan gånger jag ser honom så verkar sockor i lite obestämd storlek som en bra idé. Nånstans i början gör jag någon slags felräkning men det rättar till sig innan jag ens lägger upp. När jag börjar sticka i det nystan jag hittar är det mer som ett provexemplar och för att visa hur eventuell randning på eventuell halsduk kan bli. Randningen faller inte i smaken så jag fortsätta provsticka en socka.

Under tiden jag stickar provar jag på vad som finns till hands eller ska jag skriva fots. Min egen fot får utgöra provdocka. Jag är inte riktigt övertygad om att det blir bra. Antingen blir det bra eller jättestort men jag stickar på i alla fall. Jag följer med Rasmus till Uppsala när han ska dit i ett ärende. Jag tänker att jag kan ju gå in i garnaffären och klämma lite på det där garnet som jag klämde på men inte köpte i våras. Bara för att få reda att de inte längre säljer det i sin butik utan endast på nätet. Efter ett par dagars funderingar och mer provstickning så bestämmer jag mig för att beställa ett kilo av garnet osett på nätet. I väntan på garnet så stickar jag vidare på det jag har.

Eftersom det är sommar så har barnomsorgen semesterstängt, oaktat att föräldrar jobbar, så vi får låna barnet. Plötsligt har jag ett barn att prova på. Barnet sticker hjälpsamt fram handlederna. Jag förklarar att jag nog mer hade tänkt mig att de skulle sitta omkring benen. Jag får låna ett fot att prova på. Passar utmärkt säger barnet och tycker att den stickade tuben är färdig som den är utan tåavslut. Jag säger att det ska bli sockor. Tycker inte jag är svaret. Jag förklarar att jag nog inte kan maska av på något skönt och elastiskt sätt så att det blir bra. Motvilligt går barnet med på att det ska bli sockor.

Så då sitter jag plötsligt där med en stickning som nog trots allt är bra och med 1,7 kilo garn för 700 kronor nånstans på posten. Borde inte det garnet komma nån gång förresten. Det är visserligen semestertider men i alla fall. Har det kommit till grannen istället?

Vi lämnar tillbaka barnet och jag lägger upp för att sticka socka nr 2 snurrad åt andra hållet. Det tar ju en stund att sticka först mudd och sen ett antal förskjutningar så det syns hur det snurrar sig. Socka nr 2 blir faktiskt bättre än den första. När vi ska undersöka om den snurrar sig åt rätt håll upptäcker vi att den första snurrar sig lite konstigt. Den får nog trots allt bli det provexemplar jag tyckte att den var. Jag får liksom smuggla undan den och och se ut som den nypåbörjade socka 2 är socka 1 som jag stickade på när barnet var här.

Men var tog det beställda garnet vägen? Det var ganska mycket garn och ganska mycket pengar. Jag går och vankar vid brevlådan och väntar. Jag inser att paketet inte går ner i brevlådan men jag borde få en lapp om att hämta det på Coop. Någon post finns det ju inte länge att hämta paket på. Efter nån vecka inser jag att de har rationaliserat bort avierna också. Det kommer nog inget papper i brevlådan utan ett sms i telefonen. Jag är inte riktigt kompis med min nya telefon än. Det har hänt att jag fått fullt i sms-minnet och då inte fått viktiga sms så jag börjar radera sms för att få plats med eventuella avier men ingenting kommer. Jag har kolla med hemsidan att de skickat garnet för det står slutsålt på det jag köpte alla kvarvarande nystan av. Jag kollar in mejl i ett annat ärenden och konstaterar att jag fått en orderbekräftelse via mejl och där står mycket riktigt att avin kommer med sms eller om det inte fungerar med sms så kommer den via mejl. Jag drar en djup suck. Nya telefonen är ett under av lätthet att begripa jämfört med förbättringarna de gjort i mejlprogrammet. Innan jag lyckas repa tillräckligt med mod för att slåss med mejlprogrammet hinner det komma en påminnelse på papper i brevlådan om att jag inte hämtat ur mitt brev.

Även om barnsockprojektet är nedlagt för det garnet så måste jag trots allt provsticka lite i garnet. Bara lite. Jag läser lite mönster för vuxensockor men tror inte riktigt på dem så jag måste provsticka lite för att se vad som händer med garnet om man gör som jag vill. Det är inte roligt att sticka 32 cm skaft och en häl på det och sen upptäcka att det inte blev bra.

På spiralsockorna slipper man den besvärlige hälen men man har fortfarande en tåavmaskning att göra på ett bra sätt. Jag vill inte som de flesta föreslår ha en vanlig tåavmaskning på spiralsockor. Då försvinner ju lite vitsen med dessa hällösa sockor som man kan ha lite som man vill på foten. För att prova lägger jag upp en provsocka för att sticka en provtå på.

Så för att lyckas med att sticka en spiralsocka har jag nu fyra stickningar i gång. En försöksocka, en socka, ett provskaft och en provtå.