Sticklusten till barnbarnen har varit lite upp och ner. Jag stickade ett par mörkgröna sockor till första barnbarnet i storlek litet barn med stickor 2,5. Jag startade på en liten tröja till samma barn med storlek nr 3 på stickorna och i föräldrarnas favorit färg svart. Det gick några varv och sen gav jag upp. Jag borde före länge sen insett att jag ser för dåligt för att sticka i svart.
Sen kom då nästa omgång barnbarn till världen. Lillkillen som var så fjösigt liten att han kunde tälta i det mesta. Storebror var inte så stor han heller men såg gigantisk ut i jämförelse. Jag började sticka en bäbishjälm innan de var födda men det mönstret kräver räkning hela tiden så det gick ganska snart åt skogen. Istället gav jag mig på att sticka blåbärsmössor, som naturligtvis blev förstora.
Mellan det stora barnbarnet och de små barnbarnen föddes ett annat barn i släkten. Jag hade garn kvar sen de första sockorna och undrade om jag skulle sticka ett par sockor till barnet. Innan jag hade hunnit så mycket längre sa mamman till barnet att hon gillade stickade sockor men de fick inte var för tjocka. På nåt sätt framförde hon det på fel sätt, så jag som hade tänkt sticka med stickor 2,5 blev lite stött och några sockor till det barnet blev det aldrig. Inte blev det några sockor till mig heller i det garnet för mönstret till mina sockor försvann i det svarta hålet här hemma.
Så i höstas skulle småkillarna börja hos dagmamma. Det skulle var det ena och det andra och det blev ganska stora hål i allas plånböcker. Bland annat skulle det vara raggsockor, storlek pytteliten. Jag hade garn kvar sen tidigare sockor som sagt och även garn kvar från de babyhjälmar som inte blev. Babyhjälmsgarnet var inköpt för så länge sen att jag glömt vad det var till så jag hade börjat sticka av det ena till mig och trodde att det andra var till en kompis som jag lovat köp garn till. Nu blev det raggsockor i storlek 19 och 21. Precis lagom stora att öva sig i sockstickning på. Den här mamman hade inga synpunkter på tjocklek på garn eller längd på skaften. Jo hon tyckte att det skulle var långa skaft precis som jag. Tyvärr har mamma en äldre kvinnlig släkten som hade synpunkter på att jag stickade massor med sockor till barnen (2 par var) och som tyckte att jag skulle sticka något till mig själv istället. Så där försvann lusten att sticka en omgång likadan till för att mamma och pappa skulle ha lite redundans på morgonen. Jag tror att hon kände konkurrens på något sätt, vilket är dumt för jag stickar aldrig några större saker än mössor, halsdukar och sockor och jag blir väldigt sällan färdig om det inte är pyttelitet. Kanske är det konkurrensrädslan som gör att mamman inte kan sticka så bra.
Sen kom mamman till det äldsta barnbarnet bad att jag skulle sticka ett par sockor till det barnet. En mamma som mycket väl kan sticka själv men som inte alls ser det som en konkurrens att be mig. Problemet är att barnet hunnit växa till sig, han är 7 år och har nästan lika stora fötter som jag har. Ett evighetsprojekt men vad gör man inte för barnbarn när de nu vill ha något. Han skulle välja garn, mamma betala och jag sticka. Jag lyckades förhandla mig till att jag skulle få sticka i ett melerat garn så jag inte skulle dö av leda på vägen men slippa fästa massa trådar. Så vi snackade modell jag och mamman. Så när mamma säger inte så långa skaft och ganska tjockt garn så insåg jag att det kanske är överkomligt i alla fall.
Nu har jag lagt upp och provstickar med samma antal maskor som på ettårings sockor fast med tjockare garn och stickor. Det verkar bli lagom till mig.