Tygbittar.krats.se

Med dryg en vecka kvar till julafton går symaskinen på högvarv. Jag tror i vanlig ordning att jag ska hinna sy saker att ge bort till folk i julklapp. Jag vet också att jag sällan lyckas med mina föresatser. I alla fall till den närmast förestående julen eller påsken eller vad det nu är jag tänkte sy till. Just nu syr jag syväskor som ska bli julklappar men jag har inte sagt till vilken jul de ska bli klara.

Så det gäller att ha en reservplan när mitt hantverkande går åt skogen. Dessutom tänker vi åka bort över jul så jag måste klämma in en extrajul med mina barn nån gång innan eller efter själva julafton. Ska vi ta det på en helg innan så har jag bara en halv vecka på mig att få någonting klart.

Rasmus ringer och konfererar med sina föräldrar. De undrar när vi kommer och när vi åker hem. Eftersom vi inte är utrustade med egen bil behöver vi nämligen hämtas och lämnas vid lämplig tågstation. Vi förhör oss om vilka övriga gäster som kommer så vi vet vilka vi behöver ta med julklappar till. Vi undrar även vad värdfolket önskar sig i julklapp. Vid den sista frågan hämtar Rasmus papper och penna och skriver noga ner saker som han för säkerhet skull upprepar för att det ska bli rätt. Olja… att elda med eller att laga mat? Här börjar jag fundera om inte pappa Kaj tagit fel på son. Palestinsk… matlagningsolja och sen var det några till specificeringar. Vid det laget är jag tvärsäker på att de har tagit fel på vilken son med familj de pratar med.

Det tar mig nästan ett dygn att inse att de försöker underlätta. Önskan är helt enkelt köp nåt liknade som vi fick förra året det var mycket uppskattat och kommer att gillas i år med. Det är bara det att de ätbara saker jag köpte förra året inte alls är köpt på mitt vanliga ica hemma på min gata i stan. Nu kommer jag lyckligtvis ihåg vilken affär jag idiothandlade i när jag insåg att jag inte alls skulle kunna hantverka klart de saker jag tänkt mig och att vi skulle fira jul med helt andra människor än jag tänkte mig från början.

För det är jag så jag gör när jag får julklappspanik. Jag går in i en affär och handlar lite, förlåt mycket, generiska saker som kan passa till diverse personer eller som jag kan använda själv. Sen bollar jag omkring med vem som ska få vad när jag kommit hem med sakerna. En bra sak är som sagt ätbara saker. Om personen inte gillar just den chokladen eller kexen kan personen säkert bjuda sina julgäster på innehållet. Annars kan man ju glömma bort det i skåpet till bäst före datum passerat och kan med gott samvete slänga det sen, till skillnad från fina blomvaser eller tjusiga gjutjärnsgrisar.

Förra året shoppade jag alltså loss fem minuter innan stängningsdax i den rättvisebutik vi brukar handla tack för ni hämtar oss från tåget och står ut med att vi våldgästar er en vecka presenter. I år hade jag totalt glömt bort att den fanns till jag fick en påminnelse om det. Jag tror att årets julklappar kommer att komma därifrån också för den där jävla syväskan ställer till mer besvär än jag kunde ana.