Gick med i en facebookgrupp för garngalningar. Det var länge sen jag frotterade mig i såndana grupper och hade glömt bort att vissa är lika snarstucka som jag.De flesta och även jag för det mesta är dock snälla. Ger beröm och gillar. Puffar och uppmuntrar.
En del stickar till sig själva, andra sprider sina gracer och alster i den närmaste omgivningen och en del får söka avsättning för sina produkter längre bort. Det är ju så att behovet av att sticka små söta barnplagg och önskan att använda små sticka barnplagg inte alltid sammanfaller familjevis. Det blir sällan lyckat om nån kämpat i månader för ett plagg till barnbarnet och föräldrarna sen säger att de inte gilla stickade plagg.
Tack alla som under åren stickat sockor som sedan sålts på basarer och marknader. Jag har njutit av vart enda par. Jag har hittills inte haft nån kläm på hur man gör sockor men håller nu äntligen på att lära mig. Däremot har jag under årens lopp bidragit med sydda saker, kuddar, grytlappar, en och annan påskkyckling och adventsstjärnor.
Nå för att komma till saken. I den handarbetsgrupp med med tonvikt på tråd så kommer det i flödet ibland inlägg om en organisation som virkar djur till sjuka barn. Eller rättare sagt virkar saker till barn som opereras. Jag fick reda på organisationen under den tid som vi väntade på att barnbarnet skulle opereras. Jag tyckte då att det var en av de vettigare föreningar i geschäftet tigga pengar eller arbetskraft.Förfärdiga ett djur av garn och skicka till oss så ser vi till att det kommer ett barn som behöver det tillgodo. Äntligen något jag kan fördriva tiden och oron med i vänta på denna hägrade operation. Han var så sjuk och på grund av infektionsrisk fick vi inte hälsa på. Nu visade det sig att det var endast en sort djur i en sorts teknik som skulle göras. Jag kan inte virka så det gick ju bort. Däremot har de något som heter syskondjur och där var tekniken mer fri. Där fick man sticka om man ville eller slöjda i trä. Där var min chans. Nån hade till och med postat en länk till ett mönster. Så jag tänkte att jag stickar ett syskondjur till Matsäcken som är storebror till Bonus och sen kan jag sticka fler syskondjur och skänka till föreningen. Jag har ju massor av restgarn hemma.
Problemet var bara att Bonus kom hem från Lund, ett kilo tung med helt hjärta men utan virkat djur. viss att han klarat operationen och det kommer gå bra framöver är ju det som är det viktiga men jag blev lite besviken på att han inte fick nån hjärtekatt. så jag stickade aldrig nåt syskondjur till Matsäcken. Jag gav dessutom bort alla mina hyllvärmare till restgarner.
Jag har vi två tillfällen försök komma i kontakt med organisationen och fråga vilka kriterier de har för vem som ska få en leksak eller inte. Det kan ju vara så att det brist på djur och man måste prioritera. Jag kan tänkta mig två orsaker till att Bonus inte var viktigast att ge en leksak till. Att däremot inte få något svar alls är inte ok. Ingen leksak, inget svar, ni har gjort bort er. Jag hade kunnat sticka många syskondjur till er organisation om Bonus fått en virkad katt.
Nu har jag hittat en annan organisation som gör något liknade. Även där är det virkade djur men inte så uniformt. Kanske kan de tänka sig ta emot stickade djur. Det är inte riktigt rätt organisation men jag har kommit i kontakt med de barnen och föräldrarna när jag följt med lilla m på sina sjukhusbesök. Att jag överhuvudtaget fick reda på den föreningen var på grund av att skaparen av den var lite lessen för att hennes inlägg om den raderades i garngalningstråden.
Kontentan: Om ni nu ska hoppa över vissa barn se till att ni har en bra förklaring och delge även denna till folk som efterfrågar den. Den som frågar kan var en givmild men snarstucken farmor.