Plötsligt är det semestertider igen. Inte har vi hunnit fixa det där vi skulle göra sen förra sommaren. Resväskan är fortfarande trasig. Sovsäcksfodralet är fortfarande borta. Den andra sovsäcken är fortfarande utlånad.
Sonen kommer förbi och hämtar sin sovsäck. Jag tycker inte han behöver vädra den. Jag tycker han har vädrat den tillräckligt i sin säng och på sitt golv de senaste halvåret. Vi stoppar ner den i ett örngott åt honom. Mest för att vi andra bryr oss. Han hade lika väl kunnat ta den under armen som den var. Under andra armen tar en av sin huvudkuddar. Innan han hinner försvinna med ett av mina fina favoritörngott som det finns matchande påslakan till erbjuder jag honom ett nytt och rent örngott på kudden så den ska vara fin när han ska ut och tälta. Så var vi av med den kudden och det örngottet. Hurra! Två saker mindre här hemma.
Jag går på den andra sonen för att få tillbaka min tjocka sovsäck. Han skulle bara låna den lite. Det var under perioden han bodde i en flyttlåda och inte hade så bra koll på sina saker. Det vill säga han saker var spridda i tre olika hem där han inte bodde. Nu har han äntligen en egen lägenhet och hade tydligen hittat sin egen sovsäck men glömt att lämna tillbaka min.
Den tredje sonen har som vanligt koll på sina saker och erbjuder gentilt att låna ut sin sovsäck till mig. Det tar honom ungefär en halv minut och sen står jag med hans sovsäck i famnen. Tack så hemskt mycket men jag ville bara ha tillbaka min egen om det var möjligt.