Tygbittar.krats.se

Jag tycker jag borde känna mig själv vid femtio år fyllda men inte då.

Jag stickade fel i försök två till blåbärsmössa i lagom storlek till barnbarnen. Det blir så med trådigt garn och när man stickar framför TVn. Jag fick bara med mig halva garnet i en maska. Jag upptäckte det naturligtvis flera centimeter senare när jag hade kommit gott och väl halvvägs av de 15 centimeter det är till nederkant av bladen.

Jag stickade tre varv till och tänkte äsch det syns inte och det håller nog fast det ser tunt ut. Men jag kände det med fingrarna på insidan varje varv. Jag rådgjorde med maken som försäkrade att det syns inte och det håller säkert. Jag funderade ut att jag kunde fästa in det hela med starttråden som i alla fall ska fästas så småningom eller med sluttråden som också ska fästas in.

Att repa upp mer än hälften av arbetet för att rätta till var inte ett alternativ som verkade rimligt. Att försöka fånga upp 96 maskor igen och få det snyggt verkade inte görbart.

Däremot vet jag hur man kan göra. Försiktigt släppa den eller de maskor i den kolumn där felet ligger och låta de maska upp sig tills man kommer ner till felet. Sen försöker man fixa till felet och virkar upp maskorna igen till dit man är.

Det var i alla fall värt ett försök eftersom jag var så missnöjd och retad mig på felet och skulle fortsätta göra det hela stickningen ut kände jag. Bättre förr än senare dessutom.

Till min egen förvåning lyckades jag. Alldeles själv dessutom utan hjälp av någon äldre stickkunnig släkting. Det är kanske dags att inse att jag är den äldre stickkunniga släktingen. Det är dags för mig att överföra mina kunskaper i handarbete på den yngre generationen.