eller tre fina filtar… eller möjligen filt i tre delar.
Jag står med saxen i högsta hugg här hemma för att klippa sönder en fiiiiin märkesfilt. Eller jag skulle stå med saxen i högsta hugg om jag hittade den. Saxen vill säga. Filten har jag.
Som vanligt när det är vinter och snö passar vi på att flytta. Det är det sista ur Kungsholmen som med presspassning ska in i Östberga. Vi i det här fallet inbegriper mig väldigt lite. Jag kan skyffla små prylar på jämt underlag fram och tillbaka. Alla större härken och allt som ska upp och ner för trappor överlåter jag med varm hand till Rasmus och någon intet ont anande hjälpsam bekant. Jag kan möjligen frysa om möblerna lite och det gör jag. Rasmus tycker att vi kan ta mattor för att skydda möblerna med. Han tycker att alla trasmattor är utbytbara. (Nu, när allt är färdigflyttat och jag skriver det här, kommer jag på hur jag kanske skulle ha kunnat ändra den åsikten hos honom. Nästa gång ska jag föreslå att vi tar hans fina ljuslila trasmatta som han har vid skrivbordet för att skydda saker med i ett oljigt bagageutrymme.) Att det inte riktigt är så att alla mattor är utbytbara har nog framgått för jag får i uppgift att plocka ut mattor han får använda.
Jag är mer inne på filtar och har en hög med lämliga tygsjok liggande på lager i linneskåpet efter att ha blivit av med mitt fintäcke och en svindyr filt vid andra tillfällen med andra flytthjälpare som tyckt att en filt är en filt och ett täcke är ett täcke och glatt tagit något och med heder och samvete lovat att de ska återbörda filten till mig. Jo jag håller med om att den grå filten såg ut som en vanlig jävla flyttfilt som kompisen sa men det var inte hans plånbok tusenlappen kommit ur året innan och jag fick ingen ny. Varesig tusenlapp eller filt fast han lovade det.
Tillsammans plockar vi ut lämpliga trasmattor som jag inte bryr om jag ser någon mer gång eller inte. Sen kan du ta märkesfilten som ligger i vardagsrummet säger jag till Rasmus. Han tror att jag skämtar. Speciellt när jag förklarar att den förmodligen är skitliten och inte ens täcker en halv möbel. Men jag är väldigt allvarlig. Det är till och med så att jag insisterar på att han ska, han måste flytta möbler just med den filten. Det finns en mycket enkelt förklaring till det.
När vi flyttade ut möblerna från Slagsta delade vi ut dem på lite olika hem. Soffgruppen delades i fyra delar där en fjärdedel åkte till soptippen. Vi tog hand om den upprenoverande finfåtöljen som vi har som läsfåtölj i vårt sovrum (läs klädförvaring) Den halvdassiga fåtöljen som mest är smutsig i tyget men inte så sliten åkte till annat ett hem. Den väldigt slitna soffan och soffbordet som var i perfekt skick fick plats i ett tredje hem. För att dölja hur slitet sofftyget är låg det en filt soffan som gick ton i ton. Den slet den nya soffägaren rask ur soffan och skulle trycka i famnen på mig. Jag förklarade att filten bor i soffan. Den hör dit! Ska ligga där. Bor där. Men där är fiiiiiiiiin filt. Det är en Desajner-namn-filt. Vill du vääääärkligen ge bort den? Ja!
Det var första gången jag hörde talas om att just den sorten filt skulle vara extra fin. Min uppfattning om dessa filtar är att de är har tre egenskaper, de är stickiga, förkorta och oftast i färg 70-talsorange. Ingen av dessa egenskaper är till dess fördel även om jag är lite småförtjust i 70-talsorange annars. Den här var dessutom blå. Nå den blivande soffägaren verkade mer betuttad i sin nya filt än i sin soffa. Så det var med lite förvåning jag något senare hittade filten i vårt hem. Min första tanke var att hon av välvilja smugglat in filten hos oss i alla fall. Jag bestämde mig för att använda den som överkast i sonens rum så länge tills jag återbördat den till soffan. Den passade ju i färg till den gröna väggen och det blå påslakanet. Den var naturligtvis för kort. Precis som jag anat men det blev fint. När vi sen åkte på besök så glömde jag ta med filten men när vi kom fram så låg den i soffan i alla fall. Det hade alltså funnits två utan att jag vet om det. När jag i höstas hittade en tredje hemma i vardagsrummet hade jag alltså resingerat lite. Att det verkligen var en tredje framgick av att den hade en lite annan färgställning än de två första. Det var alltså den filten som Rasmus var beordad att flytta med.
Rasmus flyttade mycket lydigt med den filten. Jag var någon annanstans och höll mig undan. Rasmus har koll på grejor så möblerna försvann i ett hål i väggen men filten kom promt tillbaka förstås. För någon vecka sen kom jag på att den filten kan jag med glädje klippa sönder och förstöra och göra en nytt underlägg till strykbrädan av. Vi har haft lite svårt att klippa sönder fina stora filtar som vi använt som foder. Den som vi stoppade kökssoffan med gick ju att vika in under men den på strykbrädan är mer i vägen så där måste jag fixa till något som inte hänger ner och utgör en snubbelrisk. Resten av filten kan jag fodra babysaker var min plan.
Men eftersom jag fördrällt alla saxar, inklusive Rasmus tre röda köksaxar som jag skamlöst lånar till mina tygprojekt kunde jag inte klippa sönder filten så jag sökte lite på nätet istället om dessa så fruktansvärt märkvärdiga filtar. Det kan ju till exempel vara bra att veta om de går att tvätta om jag ska fodra barnsaker med dem. Det visar sig att det går utmärkt att tvätta filtar . Det går till och med att tvätta dem i maskin på 30 grader. Alla har bara lovord om dem. De är så sköna och varma och stora så man kan svepa in sig flera varv i. Vänta här nu. Stora, flera varv? Pratar vi om samma sorts filtar? Jodå. De verkar som de finns i flera olika storlekar. Måttband har jag mer koll koll. Mest för jag har ett i fickan sen lördagens sejour för måttagning på blyga fröken tvättmaskin. Jag har ett tvåmetersmåttband i fickan. Det räcker inte till att mäta filten på längden. Enligt nätet är den stora filten 150 på breddan men den här verkar var över 160. Jag behåller den oklippt. Jag ska bara sy ett påslakan till den så den inte sticks. Eventuellt får barnen den oklippt. De kan rulla in sig hela familjen i den samtidigt.