Vi hade tänkt fira en stillsam och väldigt modest jul med de blivande föräldrarna i deras nya lägenhet. Vi skulle ta det lugnt med julklappsköpandet och ha lite knytis. Jodå vi firade en modest jul, maken och jag hemma i köket. Ätande det vi skulle haft med oss och inte kan avstå från på julbordet, sill och jansson. De blivande föräldrarna firade jul som föräldrar på sjukhusets avdelning för små barn.
Även om vi vuxna inte skulle ge varandra julklappar så gick den nyblivna mamman till slut med på att önska bebisarna något i julklapp. Förmodligen med ganska mycket insides information från sonen som känner sin mamma bättre än hon gör själv kom det en hemsida skickat till oss mellan jul och nyår. Om ni ska köpa något så önskar de sig de här. Där de här var dyra, fina, varma samt praktiska babyfiltar som även kunde fungera som åkpåse efter vad det verkade på bilden. På det hela taget en alldeles utmärkt sak att önska sig från en frusen farmor.
Mycket har ju ändras sen jag fick barn. Speciellt sen jag fick de stora grabbarna så det här var en ny typ av babyfilt som jag inte sett tidigare. Hemsidan hade en del övrigt att önska men det betyder ju inte att företagets produkter är dåliga. Förhoppningsvis lägger företaget krut på sin produkter och inte på hemsidan var mitt resonemang. Man meddelade också på hemsidan att om det är något man undrade över är det bara att kontakta dem. Då det är ett litet familjeföretag antog jag att det inte var så stor idé att skicka e-post under helgerna utan väntade till första vanliga vardagsmåndagen i januari.
Denna väntan visar sig vara ett misstag från min sida. Jag skulle förstås ha kontaktad dem så fort jag kunde med min undringar. Skickat e-post och chansat att de jobbade. Många av min kompisar som är egenföretagare brukar sällan bry sig om det är helg eller söcken, men det minns jag först nu när jag skriver det här.
Jag mailar tre enkla frågor. Vad är en /fin benäming/-filt? Hur stor är den? Vad finns den i för färger? Jag förväntar mig svar förhoppningsvis inom något dygn. När jag loggar in en timme senare för att läsa e-post finner jag till min förvåning att företaget har svarat redan efter fem minuter. Tyvärr har de inte svart på min frågor utan bara skicka ett brev med texten titta på vår hemsida och så en länk till den. Jo alltså jag har titta på hemsidan det är därför jag mailar och undrar… Så jag skriver tillbaka och förklarar att, jo jag har läst er sida det är därför jag undrar för det står inte på er sida? Sen väntar jag otåligt på att det ska komma ett svar. Har man visat att man kan svara på fem minuter och det på hemsidan framgår att de kollar mail flera gånger om dagen för att se om man fått betalt från kunder så förväntar jag mig som kanske blivande kund ett svar ganska snabbt. Det vill säga inom en timme eller två. Hur svårt kan det var att ta ett måttband och gå in på lagret och mäta? Eller i alla fall gå in och titta vad det finns för färger? För säkerhet skull går jag in på hemsidan igen och kollar att jag inte missat att information finns där. Under dagen medan jag väntar kommer det upp information om färger på sidan. Det är möjligt att de fanns där innan och jag läste slarvigt. Några måttuppgifter kommer inte upp och finns inte nu heller c:a tre veckor senare. Sent om sider samma dag får jag i alla fall ett svar som innehåller en förklaring, mått och färg samt en ursäkt om att svaret är korthuggget på grund av att det är sänt från avsändarens fina telefon. Ursäkten är ungefär lika lång som resten av meddelandet. Det är ju inte som om jag förväntad mig en uppsats till svar på mina frågor så jag är nöjd och beslutar mig för att göra min beställning samma kväll.
Egentligen har jag ju hela tiden varit klar över att jag ska beställda dessa snordyra filtar till barnen men som tygbitsgalning är jag lite intresserad över hur mycket extra jag betalar för att någon annan ska sy sakerna åt mig. Det är nämligen så att företaget säljer tyget i metervara också samt andra produkter i samma tyg där storlek och pris är angivet. Jag betalar gärna en slant till andra för att de gör symoment åt mig som jag inte gillar att göra själv. Sy i eller byta dragkedjor är till exempel något jag med varm hand lämnar åt andra. Sy knapphål är heller ingen höjdare i min värld. Saker som kräver sax och raksöm på raka bitar är jag däremot en fena på. Under tiden som jag väntar mellan svaren bestämmer jag mig för att jag ska nog inte beställa två meter tyg till lite kringdutt som jag tänkte från början. Bebisarnas mamma är inne på min linje om att beställa en i varsin färg åt barnen men hon är till skillnad från mig totalt obekymrad över om den ena kommer att skära sig fruktansvärt i färg mot barnvagnen. Hon bara skrattar åt mig och mina funderingar och talar om att min son är likadan.
Måndag kväll beställer vi två filtar. En varje färg. Vi gör det på makens dator men med mina kontaktuppgifter. Dvs mitt förnamn, min e-post och mitt telefonnummer. Efternamn och adress delar vi ju så det är samma. Tisdag förmiddag kommer en bekräftelse per e-post till min e-postadress, inte från företaget vi beställt av utan från företaget de använder för betalningstransaktioner. Det inget konstig med det. Eftersom vi har diverse kompisar som bedriver källarföretag för vad de anser livsnödvändiga produkter, till exempel seriealbum, har vi hört och sett de mesta i beställnings- och betalningslösningar. Tillsammans har jag och min man möjlighet att betala på de flesta möjliga och omöjliga sätt. Det betyder inte att båda två har alla olika lösningar som finns. Det här skulle betalas med en lösning min man har men inte jag. Jag vidarbefodrar alltså uppgifterna till honom och han betalar ganska omgående in den summan som efterfrågas. Jag laddar min telefon och sätter den på ljudligt samt tömmer den på sms så att jag ska kunna ta emot det sms jag tror snart ska komma och som berättar att jag kan hämta ett paket på konsum.
En liten bebis anländer hem innan någon filt kommit. En nyinflyttad familj upptäcker att någon försökt göra förbättringar i deras lägenhet. Förbättringar som gör det är ett himla utsug utan värmeväxling i lägenheten. Det blir väldigt kallt den natten när det är strömavbrott. Farmor rycker ut med elelment som åtminstone hjälper att hålla värmen när det finns el. Nu börjar det bli kris och kommer inte filtarna snart?
När det gått en vecka efter betalning utan någon skymt av sms eller papper i brevlådan, än mindre några filtar börjar jag undra om postgången är trasig igen och om jag verkligen har en laddad telefon som är tillräckligt tom för att ta emot sms. Jag kollar och min e-post för att se om jag fått något meddelande om leverans. Jodå telefonen är laddad och har utrymme för sms. Något nytt brev har jag inte fått men jag bemödar mig om att noga läsa det brev som innehöll räkningen. Det jag egentligen bara skummade och skickade vidare till min man för det var så att säga hans avdelning. Där står det att filtarna finns klara för leverans ett specifikt datum. Om vi betalar så kommer de att skicka varorna denna dag. Denna dag ligger till min förvåning åtta dagar fram i tiden räknat från avsändardagen. Nåja, då var det inte fel på varken postgång eller telefon i alla fall.
Sen kvällen den dagen då filtarna skulle var klara för leverans kommer ett meddelande per e-post, inte till mig utan till min make, där beklagar de sig och förklarar att filtarna har valsat runt i postens system i fem dagar och nu först nått tullen. Man beräknar att kunna skicka dem två dagar och att de förhoppningsvis ska anlända till Kungsholmen på måndagen. Vänta här nu. Hur lyckades ni med det där? Ni har schabblat bort både vem som beställde och var ni ska skicka sakerna. Det var visserligen Rasmus som betalade och det kan ju vara bra att skicka saker till den som betalat. Jag kan tänka mig att det förhindra roliga beställningar i andras namn genom att betalningstjänsten sätter betalarens adress som leveransadress. Å andra sidan har de flesta sidor med roliga artiklar tjänsten att man kan skicka presenter till andra.
Det är alltså tack vare denna försening vi upptäcker att företaget nu helt plötsligt har tänkt sig skicka paket till helt annat ställe än jag tänkt mig. Rasmus skriver och ber att de ska skicka till rätt adress istället. Till den adressen, fint adresserat med med både mitt och maken förnamn samt med tillägget familjen, anländer på tisdagen en lapp om att vi har ett stort brev att hämta ut. Stort brev? Har de skickat mina dyra i förväg betalda varor i ett ospårbart brev?
Med dagsmeja, endast en krycka och nyfikenhet vinglar jag till konsum för att hämta ut detta väldigt efterlängtade paket för äntligen se detta underverk till filt i verkligheten. Paketet är mindre än jag tott och ganska lätt samt en aningen trasigt. Nu tror jag inte att fluffmaterial går sönder på posten men det hade varit roligt med en förpackning som höll för att åka från en ände av Stockholm till nästa.
På kvällen öppnar vi tillsammans paketet. Det innehåller till min förvåning faktiskt två filtar. De inte så stora volymmässigt som jag trodde. Vad var det nu det stod på hemsidan om smidigt material? Annars ser de ut som två hoppsydda tygbitar med fluff mellan gör. Ser ut var ordet, för de låter inte som två tygbitar med fluff mellan. De prasslar. Jag håller på att få spunk av ljudet men det är inte jag som ska sova med filten. Den sydetalj som ska ska göra dessa filtar så speciell kallar både jag och maken för flärp.
Sammanfattningsvis har vi alltså väntat över två veckor på vad som kan beskrivas som en prasselfilt med flärp.