Tygbittar.krats.se

På avdelning byta grejor med varandra har vi nu kommit till handdukar. Jag har Manges badhandduk hemma hos mig, Mange har Eriks handduk hos sig och så håller det på.

Jag fångar upp Eriks badlakan i hopp om att kunna knycka det eller i alla fall åtebörda det till rätt person. Det passerar mitt hem och tvättmaskin och ut igen igen men hem till rätt son den här gången. Det får sällskap av nästan ett dussin kökshanddukar, fina, märkta samt oanvända av två generationer. De är märkta med EN vilket är orsaken till att de hamnar hos Erik, det är till hälften rätt i alla fall.

Mange, eller troligare hans tjej, står emot mitt återlämningsförsök av badlakan. Jag är väl inte så ihärdig heller eftersom jag tycker att just den handduken är ganska praktisk om det inte vore för att den saknar hängare. Men jag är händig, jag har en symaskin och kunskap.

Jag sydde fast sex stycken bitar resårband på lämpliga ställen. Symaskins-sick-sack. Jag brydde mig inte om att vika in eller få det att se snyggt ut det ska mest vara praktiskt.

Varför så många?
Hur många gånger har du stått och dragit längs sidorna på handduken för att hitta var den där ynka enda hängare sitter? Bara för att upptäcka att den enda är trasig.
Det kan också var så att hängare sitter på kortsidan men kroken för att hänga handduken på sitter ganska långt ner på väggen och hälften av handduken istället ligger på golvet. Därför både kortsida och långsida samt två hörn som bonus.

Varför resårband?
Varför inte. Därför att det är fjädrande så man inte behöver råka ut för att det visserligen finns en hank men den är för liten. Mina är lite överdimensinerat långa men det beror på att de är avpassade får vår knubbiga krokar.