Maken leker gömma trädgårdsmöbler på balkongen. Egentligen är det inte trädgårdsmöbler utan inomhus möbler som inte alls borde stå på balkongen. De mådde inte så bra av förra vintern så i år tänkte Rasmus klä på dem i alla fall.
Kläder behöver också en människa som ska stå i höstblåst på en balkong. Grå överrock och fedora är inte så lämplig klädsel vid balkongvård. Att för tio minuters tråcklande med ett plastsjok leta reda på en jobbaroverall verkar lite overkill. Jag lånar därför ut min svartröda hoddie med bland annat små döskallar och gitarrer på som i alla fall ska tvättas. Lite damm, smuts eller svett mer eller mindre spelar ingen roll.
Nu är jobbet inte dammig, smutsigt eller svettigt. Rasmus behåller tröjan på när han kommer in och sätter sig i sängen med datorn. Det är då jag tycker han ser så söt och gulligt nuttig ut med den där tröjan. Han påminner om det treåriga barnbarnet. Jag ser bara ut för vad jag är i den där tröjan. En överviktig tant som försöker att vara hipp. Livet är inte rättvist