Då menar jag inte att hans skjortor hänger till vänster och mina kjolar till höger. Jag menar att vi ska använda samma kläder. Nej, inte samtididigt men växelvis.
Har ni aldrig gjort det, köpt en för att prova om den är bra och sen tänkt att gå tillbaka och köpt en, två, tre till om den första var bra? Det kan gälla kläder, eller stolar eller vad som helst. När du sen kommer till skott för att köpa fler är de slut, totalt, för evigt. Då står du där, eller i stolfallet sitter, med en och endast en utmärkt pryttel.
Jag har gjort det här med kläder. Förmodligen med start på den tiden de två stora pojkarna var små. kassan var skral och jag ville inte slänga ut pengar i onödan på kläder de inte skulle använda. Om klädesplagget var bra blev det en vända till i centrum för att köpa ett till. då var det sällan slut i lager. Det har sina fördelar att bo en hissresa från centrum.
Jag kunde i till och med utnyttja det här med att de ville vill ha likadana skor och kläder. Vissa årstider behövs det nya kläder till barnen oavsett hur mamma mår eller hur mycket mamma orkar. Då kan man plocka med sig det minst krångliga barnet att köpa skor eller kläder. Det andra barnet kommer då att kräva samma sort.
Stora ladan på ängen-affären sålde regnbyxor. Byxorna var storleksmärkta S, M och L. Detta ger bara en vink om i bästa fall inbördes storleksvaritation. Ladan på ängen-affären har inga provrum. De har varor och kassor och en elak städmaskin som Rasmus får allergiattacker av. De har matvaror och veckovis varierande andra varor. Matvaror handlar jag sällan men dessa veckovisa varor är vad som lockar mig att göra mina nedslag. Bilklädsel, babylarm och pappersvaror är några av sakerna vi köpt och varit nöjda med. Garnet kunde ha varit bättre. Nu hade de alltså inplastade regnbyxor. Jag tycker väldigt illa om att bli blöt och sen vara tvungen att ha på mig blöta kläder inomhus sedan. Lätta prassliga regnbyxor är därför en mycket bra sak. Jag köpte alltså ett par med mig hem. Naturligtvis packade jag inte upp dem genast och provade storleken utan lät dem ligga i hallgarderob i vänta på regnväder.
Regnväder inföll en dag när vi skulle till stan. Det var någon tillställning som skulle ske en bestämd dag och tilldra sig utomhus. Jag bestämde mig för att stanna hemma men Rasmus som hade någon oumbärlig uppgift att uppfylla drog iväg. Eftersom jag stannade hemma lånade han den nya lila regnjacka som vi köpte i London. Den är lite kort i ärmarna på Rasmus men det är jag som har den i vardagslag. Jag skakade fram de nya regnbyxorna jag köpt och konstaterade att de räckte i längd till Rasmus. Jag konstaterade också att helhetsintrycket med lila jacka och svarta byxor blev snyggt.
Nästa regnväder inföll i torsdags då vi skulle på fyra timmars filmvisning på kulturhuset. Jag tycker som sagt mycket illa om att ha blöta kläder på mig. Älgstövlarna var försvunna men tjocka sockor i vattentäta plastpåsar i ryggsäcken fick duga som reserv. Alltså på med lila jacka och svarta regnbyxor på mig. De var ganska trånga över höfter och i midjan. Det blev inte bättre av att jag har hela mitt liv i form av plånbok, nycklar och mobiltelefon i framfickorna på mina jeans. Däremot fanns det decimeter regnbyxa kvar i nederänden efter att jag tagit slut. Kanske inte optimalt på någon som har mellannamnet Snubblefot.
Frågan är bara om jag som ser ut som en michelingubbe med taxben och maken som har en fysionomi som en lyktstolpe (fast med två ben och rörlig) verkligen ska dela garerob?