Efter ofrivillig konstfull men smärtsamt utförd halkningspiruett på köksgolv kom vi iväg till Göteborg ett halvt dygn försenade i lördags morse. Det som fick stryka på foten på grund av den stukade foten var ett planerat besök i en tygaffär så det här får handla om tåg istället för tyg.

Vi är ganska vana tågresenärer. Vana att räkna barn och kolli vid påstigning, tågbyte och avstigning. Vi har lärt oss tricket att det finns tågvagnsnummer och att det oftast redan på utsidan vagnen står ett förslag till vilken ände av vagnen det är lämpligt att kliva in i, det vill säga hur den är numrerad på insidan. Rasmus som är lång och stark kan med lätthet svinga upp vårt bagage på därför avsedd hylla. Där hamnar även ganska ofta ytterplagg. Hela proceduren tar inte många minuter sen är det bara att sätta sig på sin plats. Meningen “Ska ni sitta här?” kan ha väldigt många olika tonfall och betoningen kan läggs på olika ord men den har bara ett svar. Ja! gärna med ett soligt leende.

Det finns så mycket som man inte ska säga eller göra i den situationen. Saker som inte är snällt att säga. Det mest artiga är att kolla sin biljett igen. Beroende på humor och humör kan man sen ställa till med lagom mycket oreda genom att ta reda på om det verkligen är rätt plats. Klättra tillbaka ut mot strömmen av inkommande med resenärer för att kolla, en extra gång, att det verkligen är rätt vagn. Starta en vagnsnummer undersökning bland medresenärer. Svara, ja, tyvärr. Trött, lördagmorgon, hängandes på ett par kryckor men med sifferminnet i behåll kollade jag inte ens upp biljetten men tankarna som gick genom huvudet var ungefär. Ja, jag har bokat den innerplatsen, ja, jag väger 80 kilo och går på kryckor det finns inte en chans att att jag ska komma förbi och in till den platsen med mer än att du plockar ihop dina pinaler du hällt ut över bordet och fäller ihop bordet. Varför blir du förvånad över att det kommer medresenärer? och om det är så jobbigt att sitta på ytterplats varför bokar du inte en fönsterplats istället, det fanns lediga i gårkväll när jag bokade den här.

På hemvägen är det samma förvånade min över att få medresenärer vid bordet. Den här gången har vi platser brevid varandra så klättrandet är inte så besvärligt. En förstaklassvagn har också lite mer utrymme mellan stol och bord och brdare stolar. Paret mitt emot har dock gjort sist bästa i att breda ut sig på sin bordshalva och definitivt på sin golvhalva. Artiga som de är plockar de ihop sig lite mer än vad de behöver och vi svämmar över med våra saker. Sen lämnar vi våra utspridda saker för att gå till resturangvagnen och sitta där tills medresenärerna klivit av och vi kan vräka ut oss ännu mer.