På väg in i en brist på solljus deppighet var jag tvungen att borsta upp mig för att kunna komma ut dagtid. Det belv en riktigt lång utflykt. Loppmarknade i Vårberg, Skärholmens centrum, Panduro Kungsgatan och Stacken.
Loppmarknaden i Vårber var en deppig historia i sig. Samma gamla bossiga tanter som (inte) säljer samma gamla saker. En man försöte titta i på saker hos en av dameran men hon hävdade att hon hade stängt. En av de andra damerna hade samma fula skytldockehuvud med en en ful hatt på som hon hade i sin monter redan på Skärholmstiden. En hel del annat kände jag också igen. Ryktet om att hon inte säljer sina saker kanske är sant. Mina favorit montrar fanns inte kvar dock, kanske för att de sålde sina saker och nu har slut på grejor. Jag behöver inte åka dit något mer, det räcker med att öppna valfri låda eller skåp här hemma och kostatera, vilka fula saker de vill jag inte ha.
Besöket i Skärholmen var för att gå på Panduro. De hade inte alls något tyg av den sorten jag ville ha. De hade en del andra intresanta saker men inget jag orkade bära runt på i jakt på rätt sorts tygbit. Till skillnad från loppisen så låg de flesta affärer som burkade ligga i Skärholmen kvar. Millas cafe hade som valigt utmärkta räkmackor. Bredvid myrorna hade det öppnat en ny liten tygaffär men inte heller de hade rätt sorts lapptäckstyg.
Jag hoppade försöket att hinna till söderstyger och åkte till Panduro på Kungsgatan. Där hade de faktist ett tyg av rätt sort men det föll mig inte riktigt i smaken. Då kan jag använda mitt tyg med ankor på som jag har hemma. Däremot hade de en skärmattta av lagom storlek, en av de saker som jag gett mig ut för att handla. Eftersom det också var sista stoppet innan Stacken handlade jag diverse intesanta materialsatser. Brage kom och agerade packåsna så jag slapp bära sakerna själv.