Nu finns det äntligen plats att bygga lego igen. Hela tonåringens golv är fyllt med legobitar med viss överspill till köket. Tonåringen själv bor ju mest hos pappa så ibland kommer det andra och leker i hans rum när han inte är där. Under höstlovet har både storebror E 24 år och bonusbrosan L 7år varit i legolådan och skapat. Måndag eftermiddag kommer tonåringen hem och tittar förundrat på legobåtarna som flyter i diskhon sen i lördags. Det vill säg de två stora skeppen flyter men den lilla räddningsjollen har en viss tendens att sjunka. På köksboret står en annan skapelse som också den sjönk med besked.
- Den har för många färger. Jag tycker inte om när det ser ut så, säger tonåringen.
- Men bygg om den då, säger jag aningslöst.
- Man kan inte bygga om någonannas legobygge! förklarar sonen indignerat.
Detta har jag som ensambarn tydligen missat helt men är helt naturligt för dessa dagisskolande barn med kusiner och syskon. 7åringen säger helt naturligt “Den va häftig den plockar vi inte isär.” Det är bara inrätta sig i ledet.