Under våren och sommaren har jag ganska många gånger vaknat mellan åtta och elva och upptäckt att Rasmus trynar brevid mig. Missörstå mig rätt, det är trevlig att sova med Rasmus men han har lovt sin chef att vara på jobbet senst nio på morgonen.
Jag har tills nu tyckt att att det där är Rasmus problem. Det är han som ska vakna och gå upp. Att jag inte vaknar av väckarklockan är inte konstigt. Det behövs något mer kraftfullt för att få liv i mig om jag inte vet att att jag måste vakna, minder bergsborrmskin eller så.
Nu har det visat sig att det är mitt problem och mitt fel att det inte vakans i tid. Rasmus kom på mig härommorgonen. Jag stänger av klockradion i sömen. Hoppsan!
Min lösning på problemet var att vi skulle flytta klockradion. Rasmus hade en radikalare och smartare lösning. Vi vänder och sover åt andra hållet. Sagt och gjort.
Nu har Rasmus kommit i tid till jobbet och jag sover vidare. Det tar väl en vecka eller tre innan jag lär mig stäng av larmet med tårna.