För första gången på evigheter har jag haft hela dräkt med alla tillbehör på mig. Det blev ett par andra skor än de jag tänkt mig. Den ena dräktskon är ju provisoriskt lagad sen länge och vi spekulerade i om den skulle hålla. Jag kom inte så långt för den hela skon gick också sönder när jag satte på mig den. Det fick bli mina vanliga promenadskor precis som förra gången men i år är mina vanliga promenadskor inte något som ser ut som röda jumpadojjor. Lyckligtvis är kjolen ganska lång så jag kommer undan även i röda jumpadojjor.
Nya hättan fungerar bra. Den sitter kvar på huvudet som jag tänkte den skulle göra. Nu var det ganska vindstilla så det var ingen riktig hårdtestning. Den sitter inte i vägen heller. Jag känner mig inte obekväm med den. Den är inte i vägen eller stör mig som den andra gör som var en aning flaxig och fick mig att känna mig som om jag såg ut som flickan på det där bokmärket som skulle föreställa Holland som jag hade när jag var liten. Den var naturligtvis inte så gigantisk men men känslan var så. Som att ha en väderkvarn eller ett segelfartyg på huvudet ungefär.
Nu får jag fundera vidare om jag ska sy en till med spets infälld i framkanten också. Få se hur mycket bomullsband jag har kvar. Det gick åt en del av det bomullsband jag hade kvar till att patcha mitt förkläde med hällor och knytband. Fungerade det också men kanske skulle ha varit sytt i något stadigare och hållbarare band. Ett besök på Mattsons band igen kanske för mer tillbehör? Måste bara slutföra de bandprojekt jag har på gång först.
När det som idag är högsommarvärme händer det att jag hoppar över både sjal och hätta så gift jag är. Några fördelar ska man väl ha av att ha en komponerad dräkt. Idag ville jag trots tjugofem grader ute och strålande sol ändå försöka vara så korrekt som möjligt klädd då många förmodligen aldrig sett en svensk folkdräkt på nära håll. Många tittade nyfiket och för en gång skull slapp jag den eviga frågan: Var är den ifrån?